Fastepredikan I:1

Vid fastans början:
Smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte
(Matt 6:17)

Mina kära, i dag går vi in i den heliga fastan som är en tid för kristen kamp. Men detta gäller inte bara oss, utan är gemensamt för alla som är förenade i samma tro (Ef 4:13). Är inte Kristi fasta (Matt 4:2) gemensam för alla kristna? Skall inte lemmarna följa huvudet (jfr Kol 1:18 f)? Om vi har fått så mycket gott av detta huvud, skall vi då inte tåla lite ont? Ratar vi det som är mödosamt för att endast få del av det som är angenämt? Det visar i så fall att vi är ovärdiga att vara delaktiga av Huvudets liv. Ty allt som det lider är för vår skull. Om vi känner motvilja mot att samverka med det för vår frälsning , hur skall vi då kunna visa att vi är dess medarbetare? Det är inte märkvärdigt att se någon fasta tillsammans med Kristus, som sätter sig till bords med honom vid Faderns bord (jfr Luk 22:29 f). Nej, det är inte märkvärdigt att en av kroppens lemmar lidet med Huvudet, då den skall få dela dess härlighet (Rom 8:17). Salig är den lem som förblir förenad med detta Huvud och följer det vart det än går (Upp 14:4). Men om den avskiljer sig, berövar den sig omedelbart och med nödvändighet livsanden .
Tag vilken del av kroppen som helst, om den inte är förenad med huvudet, varifrån får den då känsel och liv? Förvisso finner den något i stället för att den inte skall vara utan huvud. Någon bitter rot skjuter skott (Heb 12:15) och det förgiftade huvudet utvecklas på nytt. – jag talar om det huvud som tidigare krossats av den starka kvinnan, moder kyrkan. Jag tänker på den tidpunkt då den, som föddes av sin köttsliga moder som ett vredens barn (Ef 2:3), blev pånyttfödd till hopp om liv (jfr Tit 1:2).