Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

22 februari 2007

Fastepredikan I:2

Den som håller sitt hjärtas ögon öppna (jfr Ef 1:18) och har en andlig blick, ser omedelbart ett fruktansvärt monster med en människas kropp och en djävuls huvud, och förstår att för den människan blir slutet blir värre än början (Matt 12:45), då detta huggormshuvud som tidigare hade skurits bort återvänder med sju andar som är än värre. Vem skälver inte av att bara höra detta? Skall jag ta en Kristi lem och göra den till en djävuls lem (jfr 1 Kor 6:15)? Skall jag avskilja mig från Kristi kropp och till min olycka införliva mig med Satans? Må ett sådant avskyvärt byte för alltid vara fjärran från oss!
För mig är det högsta goda att hålla fast vid Herren (jfr Ps 73:28). O, ärorika huvud som är välsignat i evighet och som änglarna längtar efter att få skåda (1 Pet 1:12). Jag skall följa dig vart du än går (Matt 8:19). Går du genom eld (jfr Ps 66:12), skall jag inte lämna dig, jag fruktar inte något ont, ty du är med mig (Ps 23:4). Du bär mina plågor (jfr Jes 53:4) och lider för mig. Du är den första att gå genom lidandets trånga port för att bereda ett vidöppet tillträde åt dina medlemmar som följer dig.
Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek (Rom 8:35)? Denna kärlek får hela kroppen att växa med leder och senor (jfr Kol 2:19). Den är det fina lim som Jesaja påminner om (jfr Jes 41:7). Tack vare denna kärlek finner bröderna lyckan att vara tillsammans (Ps 133:1). Den är såsom balsam på huvudet som rinner ner i skägget och faller ner över dräktens linning (Ps 133:2) så att inte minsta frans blir utan smörjelse.
Nådens fullhet finns i Huvudet och av den har vi alla fått del (Joh 1:16). I huvudet finns all barmhärtighet, den gudomliga godhetens aldrig sinande källa och ett överflöd av andlig balsam, varom det är skrivet: Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina likar (Ps 45:8).
Fadern smorde detta Huvud rikligt med olja och Maria fruktade inte att smörja det vilket lärjungarna klandrade, men Sanningen själv försvarade henne för att hon gjort en god gärning (Matt 26:10).