Fastepredikan II:2

Men låt oss nu se hur vi kan vända oss till detta barn, som är Mästaren i saktmod och ödmjukhet. Vänd er till mig med uppriktigt hjärta (Joel 2:12), säger han. Bröder, om han bara hade sagt omvänd er, utan att tillägga någonting, skulle vi kanske ta oss friheten att svara: ”Det har vi redan gjort. Nu kan du ålägga oss någonting annat”. Men jag tror att han här avser en andlig omvändelse som man inte genomför på en dag. Gud give att det är möjligt under vår livstid på jorden.
En rent kroppslig omvändelse tjänar ingenting till. En yttre omvändelse som inte är sannfärdig förblir kraftlös och ger ett fåfängt sken av fromhet (2 Tim 3:5). Beklagansvärd är den människa som bara ägnar sig åt det yttre och glömmer det inre. Hon menar sig vara något, fast hon ingenting är och bedrar sig själv (Gal 6:3). Jag rinner bort likt vatten, säger psalmisten, benen lossnar i min kropp (Ps 22:15). Och en annan profet uttrycker sig så här: Främlingar har förtärt hans kraft, men han märker det inte (Hos 7:9). När en människa bara betraktar den yttre ytan, tror hon att allt står väl till med henne, och hon är omedveten om att den dolda masken tär på hennes inre. Munken behåller tonsuren och sin ordensdräkt, följer de regler för fastan enligt ordensregelns föreskrift och sjunger psalmer på bestämda tider, men hans hjärta är långt ifrån mig (Matt 15:8), säger Herren.