Fastepredikan II:5

Profeten tillfogar: Slit sönder era hjärtan, inte era kläder (Joel 2:12). Med dessa ord anklagar han öppet hjärtats hårdhet och fåfänga vidskeplighet hos judarna, det första folket (Syr 16:11). Det förekom ofta att man rev sönder sina kläder men inte sitt hjärta. Men hur skulle de ha kunnat riva sönder sina stenhjärtan (jfr Hes 11:19 f), som de inte ens kunde omskära (Jer 9:25)?
Slit sönder era hjärtan, inte era kläder, säger han. Finns det någon bland er som envist låser fast sig vid en sak? Må han slita sönder sitt hjärta och använda sig av Andens svärd som är Guds Ord (Ef 6:7). Må han slita sönder det och skynda sig att göra små bitar av det. Om man inte sliter sönder sitt hjärta kan man inte omvända sig till Herren. Ända tills du får nåden att möta honom i den unika staden Jerusalem, där alla är fullkomligt förenade, kommer du att få många bud. Överträder du ett enda betraktas du att ha du brutit mot dem alla (Jak 2:10). Den vise säger att Guds ande är mångfaldig (jfr Vish 7:22) och du kan inte följa denna mångfald om du inte mångfaldigar dig själv.
Lyssna därför till den människa som Gud fann efter sitt sinne (1 Sam 13:14): Mitt hjärta är redo, Gud, mitt hjärta är redo (Ps 57:8). Redo för motgång och framgång, redo för det oansenliga och storslagna, redo för allt som du kan påbjuda mig. Vill du göra mig till herde för fåren? Vill du göra mig till kung över folken? Mitt hjärta är redo, Gud, mitt hjärta är redo. Vem är som David som gick in och ut och marscherade efter kungens order (1 Sam 18:16). Men om syndarna sade han: Deras sinne är trögt som fett, men jag begrundar din lag (Ps 119:70). Hjärtat blir hårt och anden envis, när man betraktar sin egen vilja och inte Guds lag (Ps 1:2).