Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

05 april 2007

Palmsöndagspredikan II:3

Liksom Herren bemödade sig om att visa tålamod under lidandet, var han ödmjuk under processionen. Liksom ett får som leds till slakt, liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det öppnade han inte sin mun (Apg 8:32). Han svarade inte med hotelser när han fick lida (1 Pet 2:23), utan bad: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör (Luk 23:34).
Och vad gjorde han under processionen? Folket förberedde sig för att gå ut och möta honom, vilket han var medveten om, eftersom han visste av sig själv vad som fanns i människan (Joh 2:25). Därför förberedde han sig själv, men inte med vagnar och hästar (Ps 20:8), silverbetsel eller guldprydda sadlar. Nej, i all ödmjukhet satte han sig på en liten åsna på vilken lärjungarna hade lagt sina kläder, vilka inte torde ha varit de mest dyrbara på jorden.