Palmsöndagspredikan I:4

Efter att ha nämnt riddjur, kläder och palmkvistar skulle jag nu gärna vilja se lite närmare på de tre sätt varpå denna procession hyllar Frälsaren: för det första djuret på vilket han rider, för det andra de som breder ut sina kläder på marken och för det tredje de som sägs ha skurit palmkvistar från träden. Tycker ni inte att alla ger av sitt överflöd för att hylla Herren, utan att försaka mycket? Är det bara riddjuret som offrar sig? Skall jag tiga för att skona er från högmod? Eller tala till er tröst? Är det inte ni som är det djur som Kristus rider på, ni som följer apostelns föreskrift att ära Gud med er kropp (1 Kor 6:20)?
När världsliga människor ger jordiska allmosor, tjänar de inte Herren med kroppen, utan med sådant som har med kroppen att göra och sådant som den behöver. Kyrkliga prelater klipper kvistar från träd, när de predikar och hänvisar till Abrahams tro och lydnad (1 Mos 12:1 f), Josefs kyskhet (1 Mos 39:7 f), Moses ödmjukhet (2 Mos 12:3) och andra helgons dygder. De förstnämnda öser ur fulla förråd (Ps 144:13), de andra är föreskrivna att ge som gåva det som de har fått som gåva (Matt 10:8). Alla som trofast fullgör sin uppgift deltar i Frälsarens procession och går med honom in i den heliga staden.
Som profeten hade sett i förväg (Hes 14:14) blir tre räddade: Noa som sågade grenar för att bygga arken (1 Mos 6:14); Daniel som genom enkel föda och mödosam botgöring (Dan 1:8) gjorde sig till den åsna på vilken Herren rider; och Job som gjorde gott bruk av världsliga ting och värmde de fattigas kroppar med ull från sina får (Job 31:19). Vem går närmast Jesus i denna procession? Vem av de tre är närmast frälsningen? Det torde vara lätt för er att veta svaret.