Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

04 april 2007

Palmsöndagspredikan II:1

Passionsberättelse och procession samt de fyra stånden som deltar i den

I dag måste vi fatta oss kort, ty vi har inte mycket tid. Processionen som vi skall fira hindrar oss från att tala länge, men den kommer att ge oss mycket att tänka på.
I dag skall vi således fira processionen och genast därefter lyssna till vår Herres, Jesu Kristi lidandes historia. Vad betyder denna förvånande kombination och vad hade våra fäder i åtanke när de sammanförde procession och passionsberättelse? Med rätta kommer vi i dag ihåg och upprepar processionen, ty det var denna dag som den ägde rum för första gången, men varför passionshistorien, när vi vet att den började först påföljande fredag?
Det var emellertid klokt att förena passionsberättelse och procession för att vi skall lära oss att inte förlita oss på något världsligt nöje och att glädje slutar i sorg (Ords 14:13). Låt oss inte vara så dumma, att vi låter vår egendom döda oss. Tvärtom, låt oss i lyckans stund inte glömma bort olyckan, och i olyckans stund minnas lyckan (Syr 11:27). Denna tidsålder är en blandning av både gott och ont, inte bara för människor som lever i världen utan även för oss som lever i kloster. Vi ser hur människor i världen råkar ut för sådant som är både behagligt och obehagligt. På samma sätt är det med oss i det andliga ståndet. Det som händer oss är inte alltid olyckligt och inte alltid lyckligt, men afton och morgon utgör en dag (1 Mos 1:5). Eller som vi läser: Du granskar människan varje morgon, prövar henne var dag och stund (Job 7:18). Detta pågår så länge livet varar eller snarare flyktar och glider hän.