Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

26 mars 2007

Fastepredikan VI:3

Men kanske finns det en ännu högre nivå, men var skall vi söka den? Var, om inte hos honom som vi just talade om och som blev upptagen till den tredje himlen (2 Kor 12:2)? Vad hindrar dig från att tala om en tredje himmel, om vi kan finna en nivå som är ovan de två första?
Lyssna till honom som säger, utan att yvas över det läge han uppnått: Jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen (Gal 6:14). Han säger att han inte bara är död för världen, utan även korsfäst för den, vilket innebär en skändlig död. Jag för honom och han för mig. Allt som världen älskar är för mig ett kors: lidelse, ärebetygelser, rikedom, människors flärdfulla lovord. Jag är fastnaglad vid allt det som är ett kors för världen, jag förenar mig med det och omfamnar det med all min kärlek.
Är inte detta en nivå som överstiger den första och den andra? Om pilgrimen är så vis att han inte glömmer att han är på väg, fortsätter han sin färd även om den är ansträngande och han låter sig endast måttligt upptas av civila angelägenheter (2 Tim 2:4). Även döden föraktar världens behag och avvisar likaså dess hårdhet. Men den som blivit upptagen till den tredje himlen betraktar allt som världen fäster sig vid som ett kors, medan han fäster sig vid allt det som är ett kors i världens ögon.
Man skulle även kunna tolka apostelns ord på ett annat sätt, nämligen att världen blev korsfäst för honom genom det som han led av medlidande med den. Den såg ut att vara korsfäst genom lasternas knutar och själv blev han korsfäst genom sitt kärleksfulla medlidande.