Palmsöndagspredikan II:2

Men denna tidsålder kommer att följas av två andra, åtskilda och annorlunda. I den ena kommer det endast att vara gråt och tandagnisslan (Matt 8:12) och i den andra tacksägelse och lovsång (Jes 51:3). Gud skall torka alla tårar från de heligas ögon, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer (Upp 21:4).
Men i väntan på att det skall bli så, måste de som älskar världen utstå mycket motstånd och samma sak gäller för Guds tjänare. Allt i världen går inte alltid efter deras vilja. I olycka må de minnas lycka och undvika missmod samt bristande tålamod, likt mannen i psalmen om vilken vi läser: Han prisar dig när du gjort väl mot honom (Ps 49:19). Och likaså må de som är lyckliga inte glömma olycka för att inte yvas och i sitt överflöd säga: Min situation varar för alltid (Ps 30:7).
Liksom för mycket materiell framgång dödar dåren i världen, kan andlig överdrift döda en andlig men okunnig människa, som således inte är särskilt andlig. Den som är andlig kan bedöma allt (1 Kor 2:15). Men hur kommer det sig att välgång dödar dåren (Ords 1:32) men inte den vise? Svaret läser vi i en annan vers: De visa är helst i sorgens hus, dårarna i glädjens (Pred 7:5). Och med rätta skriver samme författare: Bättre gå till sorgehus än till gästabud (Pred 7::3).
Det är sant att motgång krossar mycket, men välgång framkallar högmod, enligt Skriftens ord: Tusen kan falla bredvid dig – det handlar om vänster sida som symboliserar motgång - ja, tiotusen, det vill säga mer, vid din högra sida som betyder välgång (Ps 91:7). Eftersom fara hotar från båda sidor ber den som är vis: gör mig varken fattig eller rik (Ords 30:8), för att rikedom inte skall göra honom högmodig och fattigdom otålig.