Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

27 mars 2007

Fastepredikan VI:4

Må vi nu alla fråga oss på vilken nivå vi befinner oss och varje dag anstränga oss för att göra framsteg, ty det är bara genom att gå genom dygd efter dygd som vi möter Gud på Sion (Ps 84:8). Denna heliga tid skall vi särskilt bemöda oss om att leva i renhet. Tiden är begränsad, ty dagarna är få för att inte den mänskliga svagheten skall misströsta. Ty vem skulle inte ge upp hoppet om man sade: se alltid till att er vandel är oklanderlig? Nu uppmanas vi att under ett par dagar korrigera vad vi försummat under hela året. På så sätt får vi i varje fall för en begränsad tid erfara den fullkomliga renheten och att man under resten av året ser klara spår efter denna heliga fasta.
Bröder, låt oss hängivet ta emot denna heliga tid och förnya våra andliga vapen – en tid på året då hela världen tycks mobilisera sig mot fienden under vår Herres ledning. De är lyckliga som får strida under en sådan härförare! Resten av året är det bara konungens husfolk som är rustade och beredda för kamp. Men en gång om året är alla i riket samlade för en begränsad tid till en allmän arme. Lyckliga, ni som fått förmånen att tillhöra husfolket till vilket aposteln säger: Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud (Ef 2:19).
Vad skall de göra som accepterat att kämpa hela året, när de ser att människor utan erfarenhet eller krigsvana griper till andliga vapen? De måste kämpa mer lidelsefullt än vanligt för att en stor seger skall bli hemburen till vår konungs ära och till förmån för vår räddning.

SLUT