Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

17 september 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen III:3

Bröder, vad betyder talet om att hon har valt det bästa? Om det understryker att Martha dåligt klarar av sin uppgift, vad skall man då tänka om de ord som ofta framförs när man möter henne: Är en mans ondska bättre än en kvinnas godhet (Syr 42:14)? Och ordet: Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom (Joh 12:26)? Eller ett annat ord: Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare (Matt 23:11)? Vad tröst får hon som arbetar, om hon behandlas nedlåtande för att hennes syster skall bli hedrad? Här måste vi alla välja, genom att antingen lovorda det som Maria valde eftersom det är något som vi alla borde föredra, eller att erkänna att hon inte gick miste om någon möjlighet genom att kasta sig över den ena, utan fortsatte att vara öppen för båda i lydnad mot Mästaren. Finns det någon som är lika trogen som David som kommer och går och håller sig till kungens befallningar (1 Sam 22.14)? Mitt hjärta är redo, Gud, mitt hjärta är redo (Ps 57:8), sade han inte bara en gång utan två, beredd att ägna sin tid åt dig och att tjäna sin nästa. Det är detta som är bäst och det blir man inte frånhänd, den bästa andliga hållningen som är oföränderlig oavsett varifrån tillrop kommer. Den som sköter sin tjänst väl får en god ställning (1 Tim 3:13). Den som ägnar Gud all sin tid får säkert en god ställning. Men den högsta ställningen får den som är fullkomlig både i meditativt och praktiskt liv.
Jag tillfogar några ord, om det är mig tillåtet, för att ifrågasätta Martha. Verkar det inte som om hon tycker att den, vars hjälp hon ber om, inte använder sin tid till att göra någonting? Den som förebrår en själ som är fullständigt fri för Gud att roa sig,
är kvar i sin köttsliga natur (1 Kor 3:1) och förstår inte det som kommer från Guds Ande (1 Kor 2:14). Må Martha förstå att detta är det bästa, ty det varar i evighet (Heb 7:24 ). Tycker ni inte att en människa som är ovan vid det kontemplativa livet, ger intryck av att vara bortkommen när hon kommer till ett ställe där alla engagerat ägnar sig åt och lever för kontemplation?