Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

09 augusti 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen II:8

Men någon undrar kanske varför Lasaros inte nämns i detta avsnitt av evangeliet. Enligt min uppfattning står det inte i motsats till min symboliska utläggning. Ty Anden vill att detta hus skall tolkas som ett Jungfruligt hus och därför sägs det inte någonting om botgöring, som är relaterat till det onda. Detta hus har aldrig blivit nedsmutsat, varför Lasaros kvast inte behövs.
Även om vi antar att ursynden överfördes till Jungfrun av hennes föräldrar, förbjuder oss den kristna tron att förneka att hon helgades från moderlivet minst lika mycket som profeten Jeremia (jfr Jer 1:5) och att hon var mer uppfylld av den helige Ande än Johannes Döparen (jfr Luk 1:15). I annat fall skulle man inte ha firat hennes födelse med högtidliga lovsånger. I vilket fall som helst är det helt säkert att Maria genom nåd renades från ursynden och att dopets nåd tvättar bort den ännu i dag, vilket en gång endast omskärelsens flintknivar förmådde (jfr Jos 5:2). Vi är således övertygade om att Maria inte begick någon personlig synd, och att följaktligen botgöring var fjärran från hennes helt oskyldiga hjärta.
Må däremot Lasaros vara nära dem vars samveten behöver renas från döda gärningar (Heb 9:14); må han gömma sig bland de sårade som vilar i graven (jfr 88:6), så att endast Martha och Maria
är i den jungfruliga boningen. Tre månader stannade Jungfrun hos sin släkting Elisabet som var havande och i hög ålder (Luk 1:56). Det var även hon som gömde och begrundade i sitt hjärta (Luk 2:19) allt det som hon hörde sägas om sin Son.