Benedikt 2

Vi firar i dag vår mästare Benedikts himmelska födelse. Vid detta tillfälle skall jag som vanligt hålla en högtidspredikan för er om honom. Ni skall värdera och vörda hans milda namn med stor glädje, ty han är er ledare, lärare och lagstiftare (jfr Jes 33:22).

Själv tänker jag på honom med stor glädje, även om jag rodnar när jag hör denne salige faders namn nämnas. Med honom som förebild har jag liksom ni tagit avstånd från världen och lovat att leva ett monastiskt liv. Men till skillnad från er har jag det gemensamt med honom att jag kallas abbot.
Ja, han var abbot och jag är abbot. Men abbot och abbot! Titeln är densamma, men den ene är bara en skugga av denna storslagna titel. Uppgiften är densamma, men – stackars mig – vilken skillnad mellan dem som har denna uppgift och sättet att utföra den. Arma mig, om jag i det kommande livet kommer vara så fjärran från dig, salige Benedikt, som jag nu befinner mig från de fotspår som din helighet har lämnat efter sig.
Men det är onödigt att jag inför er uppehåller mig vid detta. Jag vet att jag talar till människor som känner mig. Jag ber er bara om att genom er broderliga medkänsla mildra min skam och fruktan.