Benedikt 7

Jag har just sagt, att den helige Benedikt aldrig hade en tanke på att det var tid att bära frukt medan han fortfarande var ansatt av svåra frestelser. Men när tiden väl var inne bar den helige frukt i rätt tid, bland annat det som jag tidigare har nämnt: helighet, rättfärdighet och fromhet. Under bekräftade hans helighet, hans undervisning var tecken på fromhet och hans liv vittnade om rättfärdighet.
Du Kristi riddjur, betrakta dessa gröna kvistar med löftesrika blommor som är tyngda av frukt. Håll dig till dem för att göra stigen rak för dina fötter (Heb 12:13).
Men varför tala om hans under? För att du skall vilja göra samma sak? Nej, men för att du skall ta fasta på dem, det vill säga förtrösta och vara glad över att ha en sådan herde och att kunna räkna med en sådan beskyddare. Ja, han är mäktig i himlen, som var mäktig på jorden. En sådan rikedom av nåd motsvaras av upphöjd härlighet. Vi vet att grenar växer i proportion till rötternas storlek, och brukar därför säga: Räkna grenarna, om du vill veta hur många rötter ett träd har. Så om vi själva inte utför några under, kan vi glädja oss åt vår beskyddare gör det.
Han lär oss genom sin undervisning och styr våra steg in på fredens väg (Luk 1:79). Hans rättfärdighet ger oss kraft och styrka så att vi med entusiasm vill göra det som han lär oss, i förvissning om att han själv har tillämpat det som han lär oss. Exempel är det mest levande och verksamma ordet (Heb 4.12): det som sägs är övertygande, när det visar sig kunna omsättas i praktiken.