Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

06 februari 2008

Benedikt 12

Apostlarna sådde för oss genom att hålla fast vid Herren (jfr 1 Kor 6:17) när de såg att de blev övergivna av dem som följde världens vishet (1 Kor 3:19) - en dårskap inför Gud - och köttets sinnelag som betyder död och fiendskap med Gud (Rom 8:6-7). När de hörde Herren tala om sin kropps och sitt blods sakrament, stannade de inte hos honom (Joh 6:61-66). Men när lärjungarna blev tillfrågade om också de ville dra sig tillbaka, svarade de däremot: Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord (Joh 6:68).
Bröder, låt oss ta efter denna vishet, ty många följer än i dag Jesus ända tills det gäller att ta emot hans kött och blod, det vill säga dela lidandena med Kristus (1 Pet 4:13) vilket Jesu ord och sakramentet betyder. Men de blir förargade, drar sig tillbaka och säger:
Det är outhärdligt, det han säger (Joh 6:60). Låt oss vara kloka som apostlarna och säga: Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord (Joh 6:68). Vi viker inte bort från dig. Du skall låta oss leva (Ps 80:19). Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun (Matt 4:4).
Inte bara världen åstadkommer njutning, ty dina ord ger än mer, vilket får profeten att säga:
Vad ditt ord är ljuvt för min gom, det smakar sötare än honung (Ps 119:103)! Till vem skulle vi gå? Herre, du har det eviga livets ord och de överträffar allt som världen kan erbjuda. Livet är inte bara glädje utan även löfte om evigt liv (jfr 2 Tim 1:1) och de rättfärdigas hopp (Ords 10:28). En glädje som är så stor att den inte kan jämföras med något som man kan eftertrakta.
Apostlarna sådde för oss denna vishet och det är givet att martyrerna sådde styrka. Bekännarna rättvisa som de levde efter hela livet. Mellan martyrerna och bekännarna kan man finna samma skillnad som man finner mellan Petrus, som lämnade allt (Matt 19:27) och Abraham som använde jordiska ting väl (jfr 1 Mos 12:5). De förstnämnde levde länge på kort tid (Vish 4:13). De andra led ett långt martyrium på många sätt.
Jungfrurna sådde självbehärskning genom att kuva sina begär.

SLUT