Predikan för abbotarna 4

Om du tillämpar detta på ett välavvägt sätt, kan du se om du har undgått havets tre faror, nämligen kroppens begär, ögonens åtrå och högfärd över detta livets goda (1 Joh 2:16). Jag talar om att ”välavvägt tillämpa”, det vill säga att genom kroppslig tukt undkomma otålighetens knut (nodum impatientiae), genom fattigdom ängsligt habegär och genom lydnad egenvilja. De som knotade föll offer för ormar (1 Kor 10:9) och de som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för djävulen (1Tim 6:9) – det sägs inte att de är rika, utan att de vill bli det.
Men vad betyder det, om du inte traktar efter rikedom utan fattigdom och gör det lika eftertryckligt och intensivt som världens människor eftersträvar rikedom? Vilken skillnad är det mellan att vilja ha det ena eller det andra, om ens längtan är förvänd? Förefaller inte det vara mer godtagbart att åtrå sådant som är mest uppskattat? Men en människa som direkt eller indirekt försöker att av sin andlige fader få det som hon vill ha, lurar sig själv (Gal 6:3) genom att tro sig vara lydig, medan det i själva verket inte är hon som lyder sin överordnade, utan den överordnade som lyder henne.