Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

16 februari 2008

Predikan för abbotarna 6

De överordnade är de som for på skepp över havet och drev handel på de stora vattnen (Ps 107:23). De avstår från den relativa trängseln på bron eller att vada för att fritt kunna komma och gå, bistå den ene och den andre allt efter behov, leda och organisera dem som tar bron eller vadar, upptäcka och avvärja faror, stimulera de ljumma och stödja de modlösa. De kastas mot himlen och mot djupen (Ps 107:26), det vill säga ägnar sig ibland åt andliga ting och ibland åt att döma fruktansvärda och infernaliska handlingar.
Men finns den båt som klarar så grov sjö och seglar säkert bland sådana faror? Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven (Höga v 8:6) liksom det står på ett annat ställe: Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken (Höga v 8:7).
De överordnade (praelati) behöver denna solida båt som har tre plankor i bordläggningen, vilka enligt Paulus undervisning är: kärlek som kommer ur rent hjärta, gott uppsåt och uppriktig tro (1 Tim 1:5).
Den överordnade har hjärtats renhet om han hellre vill tjäna än att vara chef (prodesse – praeesse). I sin ämbetsutövning skall han avstå från att söka sitt eget bästa (1 Kor 10:33), världsliga ärebetygelser och dylikt, och i stället endast behaga Gud och tänka på själarnas frälsning.
Förutom att ha en ren intention måste han leva oförvitligt. På så sätt blir han en förebild för hjorden (1 Pet 5:3) och undervisar genom ord och handling (Apg 1:1), ty enligt vår mästares Regel skall han i handling visa att man inte får göra det som enligt hans undervisning är förbjudet (Benedikts regel 2,13). I annat fall kan en broder kunna klaga på den som förebrår honom och säga:
Läkare, bota dig själv (Luk 4:23). Om något sådant sker, är det den allvarligaste förbannelsen en överordnad kan ådra sig, liksom att han helt förlorar dem som är honom anförtrodda.

Detta säger jag inte för att jag själv alltid har undvikit denna fara, utan därför att Sanningen förkunnar för mig och för alla att församlingsledaren måste vara oförvitlig (1 Tim 3:2) för att med rent samvete kunna svara dem som förebrår honom med Herrens ord: Kan någon av er bevisa att jag har syndat? (Joh 8:46). Det betyder inte att man kan vara utan synd i detta eländiga liv, men det är utomordentligt viktigt att mästaren undviker det som han förebrår lärjungen.