Septuagesima I:3

Bröder vi firar i dag början av septuagesima (förfastan), en benämning som är väl känd i hela kyrkan. Men jag kan bekänna för er, mina älskade, att detta ord får mig att våndas och min själ blir bedrövad, när jag tänker på detta fädernesland, där det inte finns antal, mått eller vikt (Vish 11:20). Hur länge skall jag ännu få ta emot allt med vikt, mått och antal, som är gott för kropp och själ? Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl (Luk 15:17). Också jag har hört det som blev sagt till Adam om näring för kroppen: Du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett (1 Mos 3:19). Men även om jag arbetar blir brödet vägt, drycken mätt och portionerna räknade.
Så är det när det gäller föda för kroppen, men hur är det med den andliga näringen? Innan jag äter suckar jag, och må jag efter att jämrat jag och gråtit få åtminstone en liten del av den himmelska festmåltiden och som en liten hund få äta de smulor som faller från deras herrars bord (Matt 15:27).
Jerusalem, den store konungen stad (Ps 48:3), du som mättas med finaste vete (Ps 81:17) och som gläds av flodens strömmar (Ps 46:5), i dig finns varken vikt eller mått, endast mättnad och överflöd. Du känner inte ens antal, ty alla har med dig del i honom som är varats ursprung (cuius participatio eius in idipsum).
Men jag som helt och hållet är underkastad förändring och antal, när blir det mig givet att nå denna stad dit jag längtar? När blir jag mättad av att se din härlighet (jfr Ps 17:15)? När får jag berusa mig av rikedomen i ditt hus (jfr Ps 34:9)? När får jag dricka från dina välbehagliga strömmar. Ty de droppar som nu faller till jorden är så få (jfr Ps 72:6) att jag inte ens kan svälja min saliv (Job 7:19 Vulg.).