Septuagesima I:5

Ett första hinder som tar oss mycket i anspråk är vår eländiga kropps alla behov, t. ex. sömn, mat, kläder och liknande som ofta avleder oss från andliga övningar. Ett andra hinder är hjärtats laster som vi dagligen erfar inom oss själva, lättsinne, misstänksamhet, avund, otålighet, önskan att få beröm och dylikt.
Ett tredje och fjärde hinder utgörs av rikedom och motgångar i världen. Den förgängliga kroppen är en börda för själen, det jordiska höljet tynger sinnet med alla dess tankar (Vish 9:15). Se upp åt båda håll och akta dig för frestelsens fälla. Sök rättfärdighetens vapen till försvar både åt höger och vänster (jfr 2 Kor 6:7).
Vår okunskap är ett femte hinder, som är allvarligt och farligt. Vi är ofta så osäkra på vad vi skall göra, att vi inte ens vet vad vi skall be om (Rom 8:26).
Sjätte hindret är vår fiende som går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka (1 Pet 5:8). Må vi bli befriade från dessa sex hinder för att i det sjunde inte drabbas av det onda och överraskas av faror bland falska bröder (2 Kor 11:26). Må de onda andarna (Luk 8:2) vara de enda som angriper oss med sina förslag. Men må inte även människor skada oss genom dåligt exempel, olämpliga råd, smicker, skvaller och en massa annat.
Ni ser hur väl vi behöver den helige Andes sju gåvor för att undkomma dessa sju faror (Jes 11.2), som gör det svårt för oss att tillämpa de tio buden. Det är på grund av dessa sju hinder som vi med bedrövelse firar septuagesima med botgöring. Det är också därför som vi i liturgin avstår från att sjunga halleluja och läser berättelsen om människans sorgliga överträdelse från början.