Onsdag i Stilla veckan 1

Herrens lidande

Bröder, var på er vakt, så att ni inte låter dessa dagars mysterier går er förbi och lämnar er oberörda, ty de är rika på välsignelse. Håll fram rena kärl och tag emot dessa stora nådegåvor med hängiven själ, vaket sinne, behärskad känsla och rent samvete.
Inte bara det speciella liv som ni har vigt er åt, utan hela kyrkan, vars söner ni är, lägger er detta varmt om hjärtat. Denna vecka innebär för alla kristna en möjlighet att fördjupa tron, iaktta måttlighet, förkovra sig i ödmjukhet och besinna sitt allvar, oavsett om det är en vana eller inte, för att på ett bestämt sätt visa att de lider med Kristus. Finns det någon som är så trosmässigt likgiltig att han förblir oberörd, så självupptagen att han inte kan ödmjuka sig, så argsint att han inte kan förlåta, så njutningslysten att han inte kan avstå, så liderlig att han inte kan behärska sig, så fördärvad att han inte kan göra bot dessa dagar?
Inget torde vara riktigare, ty Herrens lidande får än i dag jorden att skaka, klipporna att rämna och gravarna att öppna sig (Matt 27:51-52). Förestående är även uppståndelsen vars högtid ni firar till Herrens, den Högstes, ära. Må ni genom att nalkas med iver och längtan fira den ända upp i skyarna, där hans härlighet har gjort stora ting (Ps 71:19). Det går inte att göra någonting bättre i världen, än det som Gud gjorde de dagarna. Man kan inte tillråda världen att göra någonting nyttigare än att enligt en oföränderlig ordning (2 Mos 12:17) varje år fira åminnelsen med längtansfull själ och att förkunna minnet av hans stora godhet (Ps 145:7). Både lidande och uppståndelse ägde rum för oss, och här finner vi frälsningens frukt och vår andes liv.
Herre Jesus, ditt lidande är överväldigande. Det förjagar våra lidanden, utplånar våra onda gärningar och är aldrig maktlöst mot våra sjukdomar. Finns det någon dödlig varelse som inte befrias av din död?