Skärtorsdagen 4

Men vad skall vi göra, när vi i denna syndiga kropp (Rom 6:6) och onda tid (Ps 37:19 Vulg.), inte kan vara fria från synd? Skall vi förtvivla? Absolut inte! Lyssna till Johannes: Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh 1:8-9). För att vi inte skall betvivla att våra dagliga synder blir förlåtna har vi fottvagningens sakrament.
Du undrar kanske varifrån jag vet att detta är ett förlåtelsens sakrament? Från Herrens löfte till Petrus: Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det (Joh 13:7). Han talade inte om sakrament, utan sade blott: Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er (Joh 13:15). Han hade mycket mer att säga, men de förmådde inte att ta emot det då (Joh 16:12), och han ville inte lämna dem i oro och tvivel eller att säga dem sådant som de inte kunde förstå.
Vill du veta varför det som han gjorde var ett sakrament och inte bara ett exempel? Lyssna noga till det som han sade till Petrus: Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig (Joh 13:8). Här döljer sig således någonting som är nödvändigt för frälsningen, ty utan denna handling skulle Petrus inte haft del i Kristi och Guds rike. Du ser att Petrus blev rädd inför ett så skrämmande hot och att han insåg att denna handling rymde ett frälsningens mysterium, när han sade: Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet (Joh 13:9).
Hur vet vi att fottvagningen utplånar de synder som inte leder till döden (1 Joh 5:16) och från vilka vi inte kan skydda oss helt medan vi lever? Genom det svar som Petrus fick, när han ville ha sitt huvud och sina händer tvättade: Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade (Joh 13:19). Den som inte har begått svåra synder, har i själva verket badat. Huvudet, det vill säga avsikten, är ren. Samma sak gäller händerna, det vill säga gärningar och beteende. Våra fötter som är själens böjelse kan emellertid inte vara helt rena, medan vi vandrar i dammet här nere, och anden åtminstone tillfälligt ger efter mer än vad den skall för ibland fåfänga, ibland lystnad eller nyfikenhet: Vi felar alla på många sätt (Jak 3:2).