Skärtorsdagen 2

Ett sakrament är ett heligt tecken eller en helig hemlighet. Mycket görs för sin egen skull. Annat däremot för att beteckna något annat och kallas tecken, vilket det verkligen är. Låt oss ta ett exempel från vardagslivet. Man kan ge någon en ring för själva givandets skull. Handlingen är en gåva och har ingen annan betydelse. Men man kan även ge en ring som underpant på ett arv och då är ringen ett tecken. Den som får den kan säga: ”Ringen är utan värde för mig, det är arvet som intresserar mig.”
Samma sak med Herren, som inför sitt lidande var angelägen om att ge sin nåd till sina lärjungar: osynlig nåd skulle förmedlas genom synliga tecken. Alla sakrament instiftades för detta ändamål: den evkaristiska måltiden, fottvagningen, liksom dopet som är det första sakramentet varigenom vi blir förenade med Kristus genom en död som är lik hans (Rom 6:5) och vars trefaldiga nedsänkande får sin form av de tre dagar som vi står i begrepp att fira.
Även om tecknen är varandra olika till det yttre, kan man – om vi nu håller oss till det ovan nämnda exemplet - bli installerad i ett ämbete på olika sätt beroende på vilken uppgift man får. En kanik blir installerad genom att få en bok, en abbot får en kräkla, en biskop en kräkla och en ring. Detsamma gäller det som det är fråga om här, nämligen att de olika nådegåvorna förmedlas genom olika sakrament.
Vilken nåd blir vi iklädda i dopet? Rening från synder (1 Pet 1:9). Vem kan rena den som är oren i sig (Job 14:4 Vulg.), om inte Gud, som är den ende som är ren och utan synd? Denna nåds första sakrament var omskärelsen. En kniv (Jos 5:2) skulle avlägsna ursyndens rost som spridit sig från våra första föräldrar. Men Herren kom, och han, det saktmodiga och ömma Lammet, vars ok var skonsamt och vars börda var lätt (Matt 11:30), förändrade allt på lyckligaste sätt. Syndens inrotade rost skulle bli upplöst av vatten och Andens smörjelse - ett slut för den smärtsamma omskärelsen.