Skärtorsdagen 1

Om dopet, altarets sakrament och fottvagningen

Vi bör begå dessa dagar med särskild andakt. De är så präglade av tro och nåd att de till och med gör brottslingar benägna att göra bot (Klag 2:14). Ja, så verksamma är de sakrament som vi firar dessa dagar att de förmår att ta bort stenhjärtan (Hes 11:19) och uppmjuka bröst av järn. Inför Kristi lidande ser vi i dag hur himlen grips av medlidande, jorden skakar, klipporna rämnar och gravarna öppnas i syndabekännelse (Matt 27:51-52).
Det är med andliga födoämnen som med kroppsliga. Vissa kan man äta omedelbart medan andra först måste tillagas med omsorg. Vi behöver inte förklara sådant som är uppenbart, men det som är förborgat kräver vår uppmärksamhet. En mor ger inte sitt barn en hel nöt, utan knäcker den och ger barnet kärnan. Bröder, om jag kunde borde jag öppna för er de mysterier som är förseglade. Men eftersom det överstiger min förmåga, må Visheten likt en mor för er och mig knäcka de nötter, som har frambringats av Arons prästerliga stav och den mäktiga spira som Herren har sträckt ut från Sion (Ps 119:2).
Sakramenten är så många att vi inte har tid att fördjupa oss i alla. Kanske är en del av er alltför klena (1 Kor 11:30) för vid ett och samma tillfälle förstå så mycket. Därför begränsar jag mig på Guds ingivelse till de tre sakrament som är relaterade till dessa dagar.