Skärtorsdagen 3

Men någon kanske undrar: Om dopet utplånar den synd som vi har ärvt från våra förfäder, hur kommer det sig då att vi fortfarande upptänds av begär som leder oss till synd? Otvivelaktigt har vi fått syndens hårda lag från våra förfäder (Rom 7:23). Vi är alla födda av syndfull vilja. Även om det är ofrivilligt känner vi stark åtrå, förbjudna begär och djuriska impulser.
Jag har ofta sagt till er och ni får inte glömma, att när den första människan föll, drogs vi alla med i fallet. Vi föll på en stenhög och i dy. Därför är vi inte bara nedsmutsade utan även skadade och allvarligt sårade. Det tar bara ett ögonblick att bli tvättad ren, men för att återvinna hälsan krävs långvarig vård. Vi blir således renade i dopet, och domen över oss blir undanröjd (Kol 2:14). Denna nåd blir oss given för att begär inte skall kunna skada oss, om vi vägrar att ge vårt samtycke. Vi blir befriade från den envisa varbölden, ty domen med dess tidigare dödsstraff som påföljd blir undanröjd.
Kan någon övervinna så våldsamma impulser? Finns det någon som uthärdar klådan från denna böld? Misströsta inte, ty även här kommer nåden till vår hjälp. Som garanti får ni Kristi kropps och dyrbara blods sakrament. Detta sakrament har en dubbel verkan i oss: det minskar våra begär och förhindrar att vi samtycker till allvarliga synder. Om någon av er inte så ofta och mindre intensivt känner impulser till vrede, avund, lystnad och liknande begär, må han tacka Herrens kropp och blod (1 Kor 11:27), ty det är sakramentets verkan. Må han glädja sig över att hans varböld håller på att läkas.