Om mig

Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

31 mars 2008

Onsdag i Stilla veckan 3

Om du är uppmärksam kan du se på det sätt varpå Kristus led, att han inte endast hade ett milt utan även ödmjukt hjärta (jfr Matt 5:4 och 8). Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd (Apg 8:33). De anklagade honom för att ha hädat och framförde falska anklagelser, men han svarade inte (Mark 14:60). Hans utseende tilltalade oss inte (Jes 53:2). Han var inte skönast bland människor (Ps 45:3). Tvärtom, han var föraktad av människor (Ps 22.7), likt en spetälsk. Ja, den sista av människor. En smärtornas man (Jes 53:3), slagen och förnedrad av Gud (Jes 53:4). Han hade förlorat sin yttre glans och all skönhet.
Ja, den siste och den förste! Ödmjuk och samtidigt upphöjd! Föraktad av människor och ärad av änglar. Ingen mer upphöjd och ingen mer ödmjuk. Bespottad, överöst av hån (Klag 3:30), dömd till en neslig död (Vish 2:20), räknad bland brottslingar (Jes 53:12).
Förtjänade inte denna ödmjukhet som var så stor eller snarare större än all storhet inte någonting?
Liksom hans tålamod var unikt, var hans ödmjukhet vördnadsvärd – utan motstycke både tålamod och ödmjukhet.

posted by Bernhard av Clairvaux | 08:31