Biskop Malachias hädanfärd 2

Läkarna fann inget symptom på omedelbart förestående död eller allvarlig sjukdom hos honom. Han utstrålade andlig glädje och sade hela tiden att han detta år skulle gå ur tiden. Genom våra böner till Gud gjorde vi allt som vi kunde för att det inte skulle bli så. Men hans förtjänster betydde mer och Gud uppfyllde hans hjärtas längtan och vägrade inte det han bad om (Ps 21:3).
Allt samverkade till hans bönhörelse. Genom gudomlig ingivelse hade han valt att bli jordfäst här, och sedan länge önskade han att det skulle ske på alla själars dag. Och för att göra vår glädje fullständig är det just denna dag som Gud låtit oss välja för att överföra våra första bröders kvarlevor från den ursprungliga kyrkogården och begrava dem här på den nya.
När vi gjorde detta på sedvanligt sätt under psalmsång, gav vårt helgon gav uttryck för sin glädje över att höra vår sång. Kort därpå insomnade han lugnt och fick gå samma väg. Låt oss tacka Gud för allt som han har sörjt för. Han har ärat vår ovärdighet genom denna saliga död hos oss, han har berikat sina fattiga tjänare med en oändligt värdefull skatt genom denna kropp och han har gett vår svaghet styrka genom denna sin kyrkas pelare. Denna välgärning mot oss övertygar oss om att Gud tycker om denna plats eller att han vill göra den omtyckt genom att låta en så helig man komma från världens ände för att dö och bli begravd här.