Biskop Malachias hädanfärd 1

Bröder, himlen har i dag rikligen välsignat oss. Om jag inte troget förmedlar det till er är det till men för er och jag utsätter mig själv för fara, eftersom denna uppgift har blivit mig anförtrodd. Jag fruktar således att skada er och att själv bli fördömd, om man säger: Barnen tiggde om bröd, men ingen gav dem något (Klag 4:4).
Jag är väl medveten om hur mycket himmelsk tröst ni behöver som tappert har beslutat att avstå från sinnlig njutning och världsliga nöjen. Må ingen betvivla att det är den himmelska försynens välgärning att biskop Malachias har insomnat hos er i dag och att han fick gå hädan här hos er, som han hade önskat. Ty om inte det minsta löv faller från trädet till marken utan att Gud tillåter det (Matt 10:29), vem kan då vara så enfaldig att han inte tydligt ser, att denna saliga man kom till oss och sedan alltjämt hos oss gick vidare till livet enligt den gudomliga godhetens oförlikneliga plan?
Han kom från ett land långt borta för att här lägga ner sina jordiska kvarlevor. Anledningen till hans resa var en annan, men det var hans innerliga önskan, eftersom han hyste en särskild kärlek till oss. Han mötte många hinder på sin färd och förbjöds att färdas över havet förrän slutet närmade sig (jfr Syr 39:34), den tidpunkt som inte kunde uppskjutas (jfr Job14:5). Han hade utstått många svårigheter på resan, men vi tog emot honom såsom en ängel från Gud (Gal 4:14) med vördnad för hans helighet. Och han gav i sin tur med stor mildhet och ödmjukhet uttryck åt en djup kärlek till oss, som vi alls inte hade förtjänat.
Han tillbringade endast ett par dagar hos oss vid god hälsa. Han inväntade sina följeslagare som hade skingrats i England på grund av att kungen hyste obefogade misstankar mot denne Guds man och satte hinder i vägen för honom. Så snart de hade återförenats förberedde Malachy sin resa till kurian i Rom som var målet för resan. Men oväntad sjukdom gjorde hans plan om intet. Han förstod att han i stället var kallad att utan dröjsmål bege sig till himmelens palats. Således hade Gud i sin godhet mot oss förutbestämt något bättre (Heb 11:40). Han ville inte att hans tjänare skulle resa från oss och fullborda sitt liv någon annanstans.