Adventspredikningar: Första predikan om adventstidens flerfaldiga innebörd (2)

Bröder, betrakta även ni med aposteln, som är fylld av häpnad och förundran (Apg 2:12), storheten hos den som kommer. Ty han är enligt Gabriels ord den Högstes Son (Luk 1:32), och således är han själv den Högste. Vi kan inte tänka oss att Guds Son är degraderad utan att han är lika upphöjd och har samma värdighet som Gud. Finns det någon som är okunnig om, att en furstes söner är furstliga och att en konungs söner är kungliga?
Men varför kom av de tre personer, som vi tror, bekänner och tillber i Trefaldigheten, inte Fadern eller den Helige Ande, utan Sonen? Jag tror inte att det skedde utan anledning. Men vem har någonsin känt Herrens tankar, vem har någonsin varit hans rådgivare (Rom 11:34)? Sonen kom inte utan den heliga Trefaldighetens rådslag. Och om vi betraktar anledningen till att vi är landsförvista, kan vi kanske förstå eller i varje fall ana varför det var särskilt lämpligt att just Sonen befriade oss. Lucifer, som stod upp om morgonen (Jes 14:12) efter att ha försökt bemäktiga sig likheten med den Högste och att otillbörligt ha försökt göra sig jämlik med Gud (Fil 2:6), vilket tillkommer Sonen, bestraffades omedelbart och störtades i helvetet (Jes 14:12), ty Fadern utkrävde hämnd för Sonens ära och det blev såsom han hade sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den (Rom 12:19). Omedelbart kunde du ha sett Satan slungas ner från himlen såsom en blixt (Luk 10:18). Hur vågar du som är stoft och aska vara övermodig, (Syr 10:9)? Om Gud inte skonade de övermodiga änglarna, hur mycket strängare skall han inte vara mot dig, du förruttnade mask. Lucifer gjorde ingenting till det yttre. Han tänkte blott övermodigt och i ett nu och på ett ögonblick (1 Kor 15:52) störtades han oåterkalleligen, ty han stod enligt profeten utanför sanningen (Joh 8:44).