Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (13)

Fortsättningen lyder: Saliga de renhjärtade, de skall se Gud (Matt 5:8). Ja, de är verkligt saliga, ty de skall se honom som änglarna åstundar att få se (1 Pet 1:12). Att se honom är det eviga livet (jfr Joh 17:39. Mitt hjärta minns att du har sagt: ”Sök mitt ansikte.” Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag (Ps 27:8). Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig, frågar jag inte efter någonting på jorden. Om än min kropp och min själ försmäktar, är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt (Ps 73:25-26). När får jag inför ditt ansikte glädje till fyllest (Ps 16:11)?
Stackars mig som har ett orent hjärta som hindrar mig att få tillträde till denna saliga åsyn. Bröder, låt oss uppmärksamt och omsorgsfullt ägna oss åt att rena våra ögon för att se Gud. Men sanningen att säga, jag känner mig nedfläckad med tre slags smuts: köttsliga lustar (1 Joh 2:16), längtan efter världslig ära och medvetenhet om egna synder. Min själ är en tummelplats för allahanda lustar, och med mitt förnuft och egna krafter kan jag inte hålla dem i schack, medan jag lever i denna onda tidsålder (Gal 1:4) och i denna dödens kropp (Rom 7:24) som håller mig fängslad. Det enda botemedlet mot dessa tarvligheter är bönen. Ja, som tjänaren ger akt på sin herres hand så ser våra ögon upp till Herren, vår Gud, till dess han blir oss nådig (Ps 123:2), ty endast han är ren och endast han kan rena den som blivit född i orenhet (Job 14:4).
Det har instiftats ett botemedel mot samvetsförebråelser, nämligen bikten, ty där tvättas allt. Bön och bikt är de två läkemedel som renar hjärtats öga.
Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. Till slut kommer de att se varandra, ansikte mot ansikte. Det gör de redan, men i en gåtfull spegelbild (1Kor 13:12). Nu känner de varandra delvis, senare kommer de att känna varandra helt och fullt.
Om en människa lever med synd instängd i sitt samvete, missbrukar hon hoppet genom att tro att Gud är likgiltig inför synden. Eller också syndar hon genom förtvivlan genom att anta att Gud saknar barmhärtighet. I båda fall förtjänar hon förebråelsen: Nu tror du att jag är som du (Ps 50:21). Ingen av dem ser Gud, ty ondskan för sig själv bakom ljuset och gör sig en bild av Gud som inte är han.
Saliga är däremot de renhjärtade, ty de är de enda som får se Gud och erfara hans godhet. De kommer att förstå att ingen är god, utom Gud (Mark 10:8).
Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. Men olyckliga är Adam och Eva som talar onda ord för att urskulda sin synd (Ps 141:4 Vulg). De undflyr biktens rening, förblir orena och blir förvisade långt bort från Guds närvaro (1 Mos 3:23).