Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (15)

Fortsättningen passar helt in på martyrerna. Tacka Gud för att det i dag inte pågår några förföljelser, men om sådana hade funnits, skulle det ha varit vår plikt att utstå dem. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket (Matt 5:10).
Men vad betyder det att fattiga och martyrer får samma löfte? Betyder det inte att frivillig fattigdom är ett slags martyrskap? Profeten säger: Salig den som inte har sprungit efter guld eller satt sitt hopp till sin rikedoms skatter. Vem är han, så att vi kan få prisa honom säll? Ty något underbart har han gjort av sitt liv (Syr 31:8-9).
Finns det något martyrskap som är mer beundransvärt och krävande än att vara hungrig, när man är omgiven av mat, frysa när man är omgiven av många och dyrbara kläder, känna av den hårda fattigdomen när man är omgiven av den rikedom världen erbjuder, som den onde visar fram och som vi åstundar? Är det inte välförtjänt att den människa får segerkransen (2 Tim 2:5) som utstår en sådan kamp, som avvisar världen och dess löften, som struntar i fienden och hans frestelser och som framför allt triumferar över sig själv genom att korsfästa sin brinnande lidelse?
Om både fattiga och martyrer har fått löfte om himmelriket, beror det på att man genom fattigdom erövrar det och genom att lida för Kristus omedelbart får det.