Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

01 december 2005

Adventspredikningar: Första predikan om adventstidens flerfaldiga innebörd (6)

Bröder, nu har ni hört, vem han är som kommer. Betrakta nu varifrån han kommer och vart han går. Han kommer från Guds, Faderns hjärta till jungfru Marias sköte. Han kommer från himlens höjd (Ps 19:7) till jordens innandöme. Måste inte även vi leva på jorden (Bar 3:38)? Naturligtvis, men bara under förutsättning att han stannar kvar. Ty var är det bra utan honom eller dåligt med honom? Vem annars har jag i himmelen utom dig? Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden. Gud är mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen (Ps 73:25 26). Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig (Ps 23: 4). Nu ser jag emellertid att du stiger ner till jorden och ända till dess dödsrike (Ps 139:8), inte fängslad utan fri även bland de döda (Ps 88:6), likt ljuset som lyser i mörkret och som mörkret inte har övervunnit. Hans själ blev inte lämnad åt dödsriket (Ps 16:10, Apg 2:27) och hans heliga kropp såg inte förruttnelsen i jorden. Kristus som steg ned är densamme som steg upp (Ef 4:10) för att fullborda allt och om honom är skrivet: han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld (Apg 10:38) och på ett annat ställe: vid himmelens ända är det han går upp, och hans omlopp når intill himmelens gränser (Ps 19:6 7). Med rätta utropar aposteln: sträva efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida (Kol 3:1). Han skulle inte haft anledning att inbjuda oss att upplyfta våra hjärtan till himlen, om han inte hade kunnat försäkra oss om att upphovet till vår frälsning finns där (Heb 2:10). Men låt oss nu se vad som följer. Det finns så mycket att säga och besinna, men tiden är begränsad och tillåter inte att dra ut på denna predikan. När vi tänker på vem han är, som kommer, ser vi hans stora och outsägliga majestät (Ps 29:3). När vi betraktar varifrån han kommer, ser vi en lång väg (1 Kon 19:7) enligt vittnesbördet från honom som utifrån profetisk ingivelse sade: Herrens namn kommer fjärran ifrån (Jes 30:27). När vi sedan ser vart han kommer, ser vi den oförlikneliga och orimliga förnedring, som hans storhet värdigats stiga ned till i detta avskyvärda fängelse.