Adventspredikningar: Femte predikan om Kristi tillkomst under mellantiden och den trefaldiga förnyelsen (3)
Om du på detta sätt bevarar Guds ord, kommer det utan tvekan att bevara dig. Ty Sonen kommer tillsammans med Fadern till dig (jfr Joh 14: 23). Ja, han kommer, den store profeten, som gör allting nytt (Upp 21:5).
Vid denna tillkomst sker att liksom vi blev en bild av den jordiska människan, skall vi också bli en avbild av den himmelska (1 Kor 15:49). Ty även om den gamle Adam har brett ut sig genom varje människa och tagit henne i besittning, så skall Kristus nu göra varje människa till sin egendom, han som har skapat henne, återlöst henne och skall förhärliga henne; han som helt och hållet räddade en människa på sabbaten (Joh 7:23). I oss härskade tidigare den gamla människan (Rom 6:6). Överträdaren var i oss, lika väl i handen som i munnen eller hjärtat (Rom 10:8). På ett tvåfaldigt sätt i handen genom överträdelse och lastbarhet; på ett tvåfaldigt sätt även i hjärtat genom köttets lustar (Gal 5:16) och åtrå efter timlig ära.
Men om vi nu är en ny skapelse i honom, är det gamla förbi (2 Kor 5.17). Mot handens överträdelse reser sig oskulden och mot lastbarheten självbehärskningen. I stället för munnens förmätenhet (1 Sam 2:3), bekännelse och i stället för förtal, uppbyggliga ord för att det gamla skall avlägsnas från vår mun. I hjärtat ersätter kärleken köttets lustar och ödmjukhet träder i stället för åtrån efter timlig ära.
Se nu om inte alla utvalda på dessa tre punkter (handen, munnen och hjärtat) verkligen tar emot Kristus, Guds ord, ty till dem är det sagt: Ha mig såsom en signetring vid ditt hjärta, såsom en signetring på din arm (Höga V 8:6) och på ett annat ställe: Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta (Rom 10:8).
Vid denna tillkomst sker att liksom vi blev en bild av den jordiska människan, skall vi också bli en avbild av den himmelska (1 Kor 15:49). Ty även om den gamle Adam har brett ut sig genom varje människa och tagit henne i besittning, så skall Kristus nu göra varje människa till sin egendom, han som har skapat henne, återlöst henne och skall förhärliga henne; han som helt och hållet räddade en människa på sabbaten (Joh 7:23). I oss härskade tidigare den gamla människan (Rom 6:6). Överträdaren var i oss, lika väl i handen som i munnen eller hjärtat (Rom 10:8). På ett tvåfaldigt sätt i handen genom överträdelse och lastbarhet; på ett tvåfaldigt sätt även i hjärtat genom köttets lustar (Gal 5:16) och åtrå efter timlig ära.
Men om vi nu är en ny skapelse i honom, är det gamla förbi (2 Kor 5.17). Mot handens överträdelse reser sig oskulden och mot lastbarheten självbehärskningen. I stället för munnens förmätenhet (1 Sam 2:3), bekännelse och i stället för förtal, uppbyggliga ord för att det gamla skall avlägsnas från vår mun. I hjärtat ersätter kärleken köttets lustar och ödmjukhet träder i stället för åtrån efter timlig ära.
Se nu om inte alla utvalda på dessa tre punkter (handen, munnen och hjärtat) verkligen tar emot Kristus, Guds ord, ty till dem är det sagt: Ha mig såsom en signetring vid ditt hjärta, såsom en signetring på din arm (Höga V 8:6) och på ett annat ställe: Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta (Rom 10:8).
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home