Adventspredikningar: Fjärde predikan över Herrens dubbla ankomst och de försilvrade vingarna (7)

Låt oss således försilvra våra vingar (Ps 67:14) och göra det genom att leva som Kristus och som martyrerna vilka har tvättat sina kläder i hans lidande (Upp 7:14). Låt oss så mycket vi kan likna honom som älskade fattigdomen så mycket, att han inte hade något ställe att vila sitt huvud (Luk.9:58), han som har jordens djup i sin hand (Ps 95:4). Vi kan läsa i evangeliet att det gick så långt att lärjungarna som följde honom och som var hungriga ryckte av ax, när de en dag vandrade genom några sädesfält (Luk 6:1). Liksom ett får som förs till slakt, liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det öppnade han inte sin mun (Apg 8:32).
Vi läser om honom som grät över Lasaros (Joh 11:35) och över staden (Luk 19:41) att han bad natten igenom (Luk 6:12), men aldrig att han skrattade eller skämtade. Hans hunger efter rättfärdigheten (Matt 5:6) var så stor, att han av sig själv krävde en stor gottgörelse för våra synder, även om han själv var utan. Därför törstade han på korset inte efter något annat än rättvisa. Han tvekade inte att dö för sina fiender och han bad för dem som korsfäste honom (Luk 23:34). Han som inte begick någon synd (1 Pet 2:22) lyssnade tålmodigt till falska anklagelser som man riktade mot honom, och för att försona syndarna underkastade han sig stort lidande.