Adventspredikningar: Fjärde predikan över Herrens dubbla ankomst och de försilvrade vingarna (5)

Våra dygder är inte verkliga dygder om de skiljer sig från den modell (som Kristus lämnade åt oss), och våra vingar har inget värde om de inte är försilvrade. Stor är förvisso fattigdomens vinge, ty med den flyger man snabbt till himmelriket (Matt 5:3). Ty för de andra dygderna som följer med fattigdomen gäller löftet för framtiden, medan himmelriket är mer givet än lovat med fattigdomen. Därför sägs i presens (om de fattiga) att dem tillhör himmelriket (Matt 5:3), medan det i samband med de andra dygderna sägs att människorna skall ärva och bli tröstade (Matt 5:4 5) etc.
Men nu kan vi iaktta vissa fattiga, som inte skulle ha varit så rädda och sorgsna, om de verkligen hade varit fattiga. De skulle ha varit som kungar himmelens kungar. Det handlar om dem som vill vara fattiga, men bara under förutsättning att ingenting saknas dem. De älskar fattigdomen i den utsträckning de inte behöver umbära någonting.
Sedan finns det sådana som är saktmodiga, men bara så länge man inte säger eller gör något som inte behagar dem. Avståndet mellan dem och verkligt saktmod bevisas av minsta lilla motighet. Hur skulle ett sådant saktmod kunna ärva, då det dör innan det blir tid att ärva?

Jag ser andra som gråter (Matt 5:4). Men om deras tårar kommer från hjärtat skulle de inte så snart kunna skratta. När gagnlösa och lättsinniga ord flödar stridare än tårarna som föregår dem, tror jag inte att det handlar om de tårar som lovats tröst av Gud: de tar alltför lätt emot vilken tröst som helst.
Andra går strängt till rätta med andras synder, så att man skulle kunna tro att de hungrade och törstade efter rättfärdigheten (Matt 5:6), om de bara hade dömt sina egna synder på samma stränga sätt. Men tvåfaldig vikt är en styggelse för Herren (Ords 20:23). Ja, dessa människor upphetsar sig mot andra människor med en sådan fräckhet och våldsamhet, medan de har överseende med sig själva på ett sätt som är lika dumt som fåfängt.