Adventspredikningar: Fjärde predikan över Herrens dubbla ankomst och de försilvrade vingarna (4)

När Frälsaren kommer skall han förvandla den kropp vi har i vår ringhet och göra den lik den kropp han har i sin härlighet (Fil 3: 20 21) under förutsättning att vårt hjärta blivit förvandlat och liknar hans ödmjuka hjärta. Därför sade han: lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta (Matt 11:29). Betrakta hur det av dessa ord framgår att ödmjukheten är tvåfaldig: det handlar om tankeförmågan och viljan, vilket här åsyftas med hjärtat.
Genom den första ödmjukheten vet vi att vi ingenting är och det lär vi oss utifrån vår egen erfarenhet och svaghet. Genom den andra trampar vi på världens härlighet och det lär vi oss av Kristus, som förödmjukade sig själv och antog en tjänares gestalt (Fil 2:7). När man sökte honom för att göra honom till konung, flydde han (Joh 6:15), och när man sökte honom för att låta honom utstå stor vanära (Joh 18:4) och korsets nesliga pina, frambar han sig själv som ett offer (Heb 9:14).
Om vi således vill vila mellan de båda tillkomsterna, må vi försilvra våra vingar (Ps 68:14). Ja, låt oss ta efter de dygder som Kristus anbefallde oss genom ord och exempel när han levde. Ty silvret syftar med rätta på Kristi ödmjukhet och guldet på hans gudomlighet.