Tredje julpredikan: om Kristi födelse och lidande samt Marias jungfrulighet och fruktsamhet (1)

Bröder, jag noterar att Herrens födelse rymmer två slags verklighet. De är inte bara olika, utan även föga besläktade. Barnet som föds är Gud, modern som föder är jungfru och förlossningen sker utan smärta. Ett nytt ljus från himlen skiner i mörkret (Jes 9:2). En ängel bär bud om en stor glädje (Luk 2:10), en stor himmelsk här prisar Gud (Luk 2:13), Gud ges ära och fred åt människor av god vilja (Luk 2:14). Herdar skyndar i väg (Luk 2:16) och finner Ordet som det blivit dem sagt (Luk 2:17) och berättar det för andra, och alla som hör dem häpnar (Luk 2:18).

Avgörande för dessa och andra liknande händelser är gudomlig makt (2 Pet 1:3) och inte mänsklig svaghet. En så stor högtidsdag som denna används fat av guld och silver vid Herrens bord (1 Kor 10:21), även för de fattiga. Vi behöver inte bidra med detta. Fat och bägare av guld har inte blivit oss givna, men väl den föda och dryck de innehåller.
Hör de vises ord, säger den vise (Ords 23:1). Jag inser att mig tillhör tiden och platsen för denna födelse, det lilla barnets ömtåliga kropp, den nyföddes gråt och skrik, liksom herdarnas fattigdom och vakor - de första att få vetskap om att Frälsaren blivit född. Allt detta tillhör mig. Det har skett för mig, erbjuds mig och framstår som ett exempel att ta efter.