Qui Habitat, fjärde predikan över vers 4: Med sina vingar skall han ge dig skugga, under hans fjädrar skall du hoppas (1)

Gud lovar rikliga gåvor åt den som ödmjukt bekänner och andäktigt tackar honom, vilket inte är oförtjänt. Ty den som befinns vara trogen i det lilla blir med rätta anförtrodd mycket (Matt 25:21). Om man däremot är otacksam för det som man har fått, visar man sig ovärdig att få mer. Därför besvarar Anden en from tacksägelse genom att säga: Det finns mer: Med sina vingar skall han ge dig skugga.
Jag tror att dessa vingar betyder att Herren ger två löften. Det ena har med livet på jorden att göra och det andra med det tillkommande. Om han bara lovade oss Riket, men inte den föda som vi behöver på vägen dit, skulle människor kunna klaga och svara: "Det är utan tvekan ett storslaget löfte som han har givit oss, men han ger oss ingen möjlighet att nå dit." Om han därför har lovat oss ett evigt liv efter livet på jorden, har han också i sin förutseende godhet lovat att ge oss hundrafalt i denna världen (Mark 10:30). Har du fortfarande någon ursäkt, människa (jfr Rom 2:1)?
Förvisso, lögnarnas mun skall bli tystad (Ps 63:12). Kan fienden anföra något mer för att fresta dig, än att du fortfarande har ett långt liv framför dig? Varför blir du rädd, om det återstår en lång väg att gå (1 Kon 19:7)? Du får kraftig föda för att inte gå under på vägen (jfr Matt 15:32).

Den mat som en ängel bar till Elia torde vara den vanligaste som människor äter, nämligen vatten och bröd. Detta gav honom en sådan kraft att han gick 40 dagar utan att bli trött eller känna sig hungrig (1 Kon 19:6). Vill du att änglarna skall ge dig sådan föda (jfr Matt 4:11)? Det skulle vara mycket underligt om du inte vill det!