Qui Habitat, tredje predikan över vers 3: Han skall rädda mig från jägarnas snara och från det outhärdliga talet (4)

Mina bröder, ni som har vingar (jfr Ps 55:7), inför era ögon gillrar man förgäves snaror (jfr Ps 124:7) ty ni har avstått från världslig rikedom. Behöver ni som redan blivit befriade från snaran frukta detta outhärdliga tal? Salig är du, Idithun , som har givit ditt namn åt vissa psalmer. Du undgick snaran och kan för alltid hålla dig borta från allt outhärdligt tal. Till vem riktar sig följande ord: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta (Matt 25:41)? Ja, jag undrar, till vem är de riktade, om inte till människor som har jordiska ägodelar (jfr 1 Joh 3:17)?
Gläds inte era hjärtan vid dessa ord, och blir de inte uppfyllda av andlig lycka (jfr Apg 2:28)? Lever ni inte i en fattigdom som är dyrbarare än jordiska skatter? Det är den som befriar er från outhärdligt tal. Hur skulle Gud kunna kräva av er det som ni har lämnat av kärlek till honom? Och ändå uppfyller ni kravet att genom era händers arbete ge Kristus mat och kläder så att han inte saknar någonting. Tacka, jubla och säg: Han har räddat mig från jägarnas snara och från det outhärdliga talet.
Ja, jag säger, jubla, men än så länge med fruktan. Jag vill att ni skall vara glada, men ännu inte säkra. Gläd er i den Helige Ande (Rom 14:17) men med fruktan. Var på er vakt, så att ni inte faller.