Qui Habitat, fjärde predikan över vers 4: Med sina vingar skall han ge dig skugga, under hans fjädrar skall du hoppas (3)

Sådant är löftet för livet här och nu. Vem kan förklara löftet för det tillkommande? Om de rättfärdigas väntan är glädje (Ords 10:28), och glädjen är så stor att den inte kan jämföras med någonting som man kan önska i denna världen, vad väntar de på? Aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som hoppas på honom (Jes 64:3).
Under Guds vingar erbjuds vi fyra välgärningar: Där är vi dolda och skyddade för att bli plundrade av sparvhökar och glador, som härskar i luften (Ef 2:2). Där finner vi upplivande och vederkvickande skugga som skyddar oss mot alltför stark värme, och där får vi mat och värme.

Det är vad profeten säger i en annan psalm: Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag (Ps 27:5), d.v.s. så länge dagarna är onda (Ef 5:16), och vi bor i ett främmande land (Heb 11:9), utlämnade åt de ogudaktigas hand (Job 9:24), där varken fred eller fridens Gud härskar (2 Kor 13:11). Ty varför skulle vi bedja: Tillkomme ditt rike (Matt 6:10), om han härskade där ? Medan vi väntar, måste vi gömma det goda vi har. Ja, den människa som finner himmelriket gömmer det igen (Matt 13:44).
Det är därför vi gömmer oss t.o.m. rent fysiskt i kloster och skogar. Vill ni veta vad vi får ut av detta fördolda liv? Jag är övertygad om att det inte finns någon här som inte skulle bli tillbedd som ett helgon eller betraktad som en ängel, om han i världen uträttade bara en fjärdedel av det som han gör i klostret. Här blir han däremot varje dag blir kritiserad och tillrättavisad för slarv (jfr 2 Tim 4:2). Tycker ni att ni får dålig utdelning genom att inte få rykte om er att vara helgon, innan ni verkligen är det ? Är ni inte rädda för att genom en sådan värdelös belöning gå miste om den förestående belöningen (jfr Matt 6:1-2, 6:5)?
Det är således nödvändigt att leva fördolt inte bara för andras ögon utan även för sina egna. Det är meningen med Herrens ord: När ni har gjort allt som åligger er, skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra (Luk 17:10). Ve oss, om vi inte gör det (jfr 1 Kor 9:16)! Det är en stor dygd och en fullständig trygghet att leva fromt (Tit 2:12), att vara mer uppmärksam på vad man saknar än på vad man har och att glömma det som ligger bakom och sträcka sig mot det som ligger framför (Fil 3:13).
Sådant är det fördolda livet under Herrens vingar. Och kanske är det också meningen med den skugga i vilken den Helige Ande insvepte Maria (Luk 1:35) för att dölja ett så obegripligt mysterium.