Qui Habitat, sjätte predikan över slutet av vers 5 och vers 6 (3)

Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger på dagen, inte sammansvärjningen som anstiftas i mörkret, eller anfallet och demonen vid middagstid
Sanningen, som omger oss på alla håll och på många sätt, lyckas kanske att inte bara tillbakavisa denna fruktan, utan att fullständigt fördriva den (1 Joh 4:18). Natten går mot sitt slut (Rom 13:12). Som ett ljusets (Ef 5:8) och dagens (1 Thess 5:5) barn som vandrar med värdighet (Rom 13:13) må du frukta pilen (Ps 91 :6). Lätt flyger den och lätt tränger den in. Och jag kan försäkra dig: det sår som den tillfogar inte är litet. Denna pil dödar omedelbart.
Utan tvivel representerar denna pil fåfängan, som inte har någon anledning att angripa människor som är klenmodiga och håglösa. Men de som ter sig ivriga må vara på sin vakt, bäva och se till att inte lämna sanningens oövervinneliga sköld (jfr Vish 5:20). Finns det en större motsats till fåfänga än sanningen?
Vi kräver inte att ni skall motverka denna pil med hemligheter eller djupaste sanning. Själen har god självinsikt och den må hålla sig till den sanningen.
Om jag inte misstar mig, leder beröm svårligen till att en människa tänker högmodiga tankar, om hon bemödar sig om att i sitt inre betrakta och kritisera sig själv i ljuset av sanningen. Frågar inte en människa som har självkännedom: Varför förhäver sig den som är stoft och aska (Syr 10:9)? Är en människa inte tvingad att bekänna att hon inte har någonting gott inom sig, när hon betraktar sitt eget fördärv? Och även om hon tycker sig ha något, tror jag inte att hon kan finna ett svar på apostelns fråga: Vad äger du som du inte har fått (1 Kor 4:7)? På ett annat ställe säger han: Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller (1 Kor 10:12). Den som ärligt avlägger räkenskap inser lätt att han inte med tio tusen man kan möta någon som rycker an med tjugo tusen (Luk 14:31). All hans rättfärdighet skall betraktas som en fläckad klädnad (Jes 64:6).