Qui Habitat, sjätte predikan över slutet av vers 5 och vers 6 (4)

Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger på dagen, inte sammansvärjningen som anstiftas i mörkret, eller anfallet och demonen vid middagstid

Med samma sanning skall man försvara sig mot de frestelser som följer. Ty den gamla fienden har inte uttömt sina resurser, utan tar till mer subtila argument. Han har prövat tornets hållfasthet från två håll. Men det var omöjligt att rubba det från vänster genom bristande självförtroende, d.v.s. rädsla, eller från höger genom beröm.
Han är besviken över dessa två försök till underminering och försöker nu med någonting annat. "Om jag inte kunnat slå omkull det med styrka, kan jag kanske använda list genom en skicklig förrädare" säger han sig. Vem är förrädaren enligt din uppfattning? Snikenheten, så klart, som är roten till allt ont (jfr 1 Tim 6:10) och ärelystnaden, som är ett subtilt ont, ett hemligt gift och en dold farsot. Den är skicklig att bedraga och är moder till hyckleri och avund, källa till laster, härd till brott, dygdernas rost och mal för sanningen. Den gör hjärtat blind (jfr Jes 6:10), utvinner sjukdomar ur läkemedel och ett tillstånd av svaghet ur läkekonsten. "Han föraktar högmodet eftersom det är fåfängt, men kanske fäster han sig vid något som är mer gediget: t.ex.. ärebetygelser eller rikedom", säger sig fienden.
Hur många har denna komplott som anstiftas i mörkret jagat ut i det yttersta mörkret (jfr Matt 22:13) genom att beröva dem bröllopskläderna (Matt 22:11) och fromhetens lön (1 Tim 6:6) efter ett dygdigt liv? För hur många har denna avskyvärda pest på ett skamligt sätt satt krokben och fällt till marken på ett sådant sätt att alla som undgått denna mörka undermineringsverksamhet nu bara fruktar en plötslig förödelse (Jes 17:14)? Främjar inte denna mask den sinnesfrånvaro som glömmer sanningen? Kan någonting annat än sanningen finna förrädaren, avslöja honom och ange hans ljusskygga gärningar? Det är den sanning som kommer till uttryck genom orden: Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med att mista sig själv (Luk 9:25)? Eller: De mäktiga skall med maktens stränghet prövas (Vish 6:6). Det är även sanningen som tålmodigt påminner oss om, hur tom ärelystnadens tröst är, och hur allvarlig dom den för med sig. Den består endast en kort tid och fullbordas i glömska