Qui Habitat, sjätte predikan över slutet av vers 5 och vers 6 (6)

Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger på dagen, inte sammansvärjningen som anstiftas i mörkret, eller anfallet och demonen vid middagstid.

Men vad skall djävulen göra när han möter människor och ser att de på tusen sätt älskar det rätta och hatar det orätta (jfr Ps 45:8)? Givetvis döljer han det onda under ett sken av dygd? Han bemödar sig om att övertyga dem, som han vet älskar det goda, att göra något ont, åt vilket han ger ett sken av godhet, men inte så att det framstår som medelmåttigt utan som fullkomligt. Detta gör han för att den som älskar det goda snabbt skall ge sitt samtycke och sätta i gång loppet för den som lätt springer.
Demonen verkar inte bara om dagen, utan även vid middagstid (Ps 91:6).Var det inte den som Maria fruktade, när hon blev förskräckt vid ängelns första hälsning (Luk 1:29)? Var det inte den som aposteln tänkte på när han sade: Vad han har för avsikter vet vi ju (2 Kor 2:11)? Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel (2 Kor 11:14). Och var det inte den som lärjungarna fruktade, när de såg Herren komma gående på sjön och skrek, då de trodde att det var en vålnad (Matt 14:25, Joh 6:19)? Lägg märke till ett lyckligt sammanträffande: enligt berättelsen (Matt 14:25) var det vid den fjärde nattväkten som de var vaksamma mot den fjärde frestelsen.
Men jag tror inte att det är nödvändigt att tala om någonting så självklart. Endast sanningen upptäcker den förklädda falskheten.