Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

21 februari 2006

Qui Habitat, sjunde predikan över vers 7 (5)

Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig

Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig
(Ps 91:7). Ni är väl förtrogna med den vers som vi skall kommentera i dag. Ni minns den föregående versen som vi nyligen lade ut, där det sägs att sanningens sköld befriar oss (Joh 8:32) från de fyra största och farligaste frestelserna i detta livet, nämligen nattens fruktan, pilen som flyger om dagen, sammansvärjningen som anstiftas i mörkret och demonen som anfaller vid middagstid (Ps 91:5). Den följande raden: Tusen skall falla vid din sida ... avser enligt min uppfattning snarare det tillkommande livet. Om jag inte tar fel, minns ni fortfarande att det var därför som vi i början av denna predikan påminde om, att aposteln sade att gudsfruktan är nyttig på alla sätt med dess löfte om liv både för denna tid och den tillkommande (1 Tim 4:8).

Lyssna därför, och lyssna med hjärtats fröjd och glädje (jfr Jer 15:16) till det som rör löftet och er väntan på det tillkommande livet. Där ni har er skatt, där må också ert hjärta vara. (Matt 6:21)! Jag har inte glömt att ni uppmärksamt lyssnade till det som har att göra med detta livet. Det finns anledning att med än större uppmärksamhet lyssna till det som har att göra med det tillkommande. Ty även en falsk profet - jag tänker på berättelsen om Balak som ni är förtrogna med (jfr 4 Mos 22:5) - ville som falsk profet i sin ondska dela de rättfärdigas död och bad om att hans död skulle bli lik deras (4 Mos 23:10). Så stor är trons frukt och rättfärdighetens belöning att inte ens de orättfärdiga kan motstå att önska sig dem. Det är mindre angenämt att sjunga sången om Sion under Babylons pilträd, där de fick hänga sina harpor. Det är bättre att klaga vid Babels floder (Ps 137:1) med mindre än att man kan förmå dem att gråta. Ty jag kan bara sjunga, där det finns människor som i glad sinnesstämning kan dansa till ljudet av psalmerna och klangen av sången om Sion (Ps 137:3). Med ett slags våldsamhet i deras heliga längtan vill de bara flyga dit och säga: Ack att jag hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo (Ps 55:7). Att jubla är något annat än att bli utom sig.

Föga betydelse har det goda som man kan säga om det lugn och behag som råder på en alltjämt avlägsen strand till de människor, som fortfarande befinner sig i fara på öppet hav, som kastas hit och dit av vågorna, som drivs med av vågorna (Jona 1:4) och som är nära att förtvivla. Men det som vi har att säga i dag riktar sig inte till dessa. människor. De förtjänar ännu inte att höra sig sägas: Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida. Kom ihåg vem det är som har fått detta löfte: Den som bor under den Högstes beskärm, ja den som står under beskydd av himmelens Gud (Ps 91:1).