Qui Habitat, sjunde predikan över vers 7 (3)

Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig

Mina älskade, förhärliga Kristus och bär honom nu i er kropp (jfr 1 Kor 6:20 Vulg) som en angenäm last, mild tyngd och hälsosam börda, även om han någon gång tycks pressa er hårt, slår er i sidan, piskar er när ni är motsträviga och håller er stramt med tömmar och betsel (Ps 32:9) till ert eget bästa.
Var som ett dragdjur, du som bär Herren, även om du inte allt igenom är ett sådant. En människa har, står det i en psalm, mitt i sin härlighet, inget bestånd, hon är lik boskapen, som förgås (Ps 49:13). Varför klagar profeten så våldsamt, och varför förebrår han människan för att hon liknar ett boskapsdjur? På ett annat ställe prisar han ju sig lycklig och talar om sig själv inför Gud med orden: Då var jag oförnuftig, utan förstånd, som ett oskäligt djur var jag inför dig. Dock förblir jag alltid hos dig (Ps 73:23).
Jag tror - nej jag tror inte - jag vet, att en viss likhet med dragdjuren är anbefalld åt människan. Den innebär att vi skall ta efter deras tålamod, men inte deras brist på förstånd och vishet. Utan irritation eller klagan verkar en röst ha höjts för att säga: "När människan levde under Guds ok var hon inte motsträvig, utan gjorde sig lik ett lastdjur". Vem skulle inte ha avundats detta djur, på vars ödmjuka rygg Herren värdigades sätta sig (Matt 21:7) för att för oss framhålla dess outsägliga mildhet, om det hade kunnat förstå den ovanliga ära att bära en så värdefull börda?
Var därför som ett lastdjur, även om du inte är det. Bär din börda med tålamod och tänk på den ära du bevisas. Tänk med vishet och fröjd på denna bördas natur och på vad den betyder för dig.