Qui Habitat, sjunde predikan över vers 7 (6)

Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig

Må därför den människa lyssna som redan i tanke och av längtan närmar sig frälsningens hamn: Hon har sitt hopps ankare (Heb 6:19) utkastat framför sig och förefaller vara orubbligt fäst vid det ljuvliga landet (jfr Ps 105:24). Ja, må hon lyssna alla dagar som hon kämpar i väntan på det ögonblick då hon skall förvandlas. Det förnämsta och säkraste sättet att närma sig denna hamn är det val som ni har gjort för att förbereda ert utträde ur världen - en förberedelse som består av er kallelse och Guds rättfärdiggörelse. Mellan dessa båda punkter finns en förbindelselänk, liksom mellan en evighet och en annan evighet, d.v.s. mellan upphöjelse och förutbestämmelse. Ty liksom förutbestämmelsen inte har någon bestämd början, blir upphöjelsen aldrig avslutad.

Men tro inte att detta band som vi just nämnt och som liksom vävts mellan två evigheter är vårt påhitt. Lyssna till aposteln. Säger inte han samma sak till dig på ett ännu tydligare sätt? Ty dem Gud i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans Sons bild (Rom 8:29).
Hur och i vilken ordning kommer han enligt din uppfattning att upphöja dem? Ty det som kommer från Gud sker i ordning. Kommer du från förutbestämmelse till upphöjelse genom ett plötsligt språng? Du måste sörja för en bro mellan de båda eller snarare bege dig ut på den bro som har förberetts för dig. Dem han i förväg har utsett, säger aposteln, dem har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet (Rom 8:30).