Qui habitat, sjunde predikan över vers 7 (9)

Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig

För övrigt kan han inte lägga ut hinder för dig på vägen (jfr Ps 140:6) och han skall inte nalkas dig. Han hinner inte upp dig för att slå dig, och han kommer dig inte längre nära för att skrämma dig. Jag förmodar att du var rädd inför så ohyggliga gestalter, så många spöken och av att kanske känna dig djupt skräckslagen. Men den ojämförlige Parakleten och mäktige Tröstaren hjälper dig. Om honom kan du läsa: För honom skall öknens inbyggare böja sig och hans fiender slicka stoftet (Ps 72:9). Vid åsynen av honom skall den Onde förintas (jfr Ps 14:4). Så skall Anden förhärliga dem som fruktar honom.
Herre, Jesus, må fienderna störta inför dig som de vill. Nej, inte störta, utan krossas. Må de strömma till från alla håll för att sedan skingras och förgås inför Guds ansikte, likt vax som smälter inför elden (Ps 68:3). Varför skulle jag frukta dem som dör? Varför skulle jag vara rädd för dem som skälver? Varför skulle jag frukta dem som faller? Även om jag måste gå genom dödens skugga, fruktar jag inget ont, då du är med mig (Ps 23:4), min Herre och min Gud. Ty snart blåser middagens bris, skuggorna viker undan (jfr Höga V 2:17) och mörkrets furstar (Ef 6:12) faller än här och än där.
Hittills har vi under deras onda och fördolda påverkan fått gå framåt i tro utan att se (2 Kor 5:7), men vår segerrika tro triumferar över dem. Hur mycket lättare är det inte för den klara kunskapen om den uppenbara sanningen att blåsa bort dem och deras mörka och rostfärgade bilder.
Skyll inte på deras antal, och var inte rädd för att de är många. Tänk i stället på att en enda befallning från Frälsaren fick en hel legion demoner att lämna en människas kropp som den hade tagit i besittning och alltid behärskat. Och trots hans tillåtelse var det knappt att den vågade närma sig de enkla svinen (Luk 8:26-33). Hur mycket mer faller de inte åt alla håll, oavsett hur många de är, inför en sådan ledare och skriker med största förvåning: Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en härskara (Höga V 6:9)? Oförfärad och orädd skall du i tacksägelse och lovprisning se med egna ögon, och du skall inte längre behöva utstå angrepp eller frukta våld. Tvärtom skall du se syndarnas lön (jfr Ps 91:8).