Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

24 april 2006

Qui Habitat, elfte predikan över vers 11 (3)

Ty han givit sina änglar befallning att bevara dig på alla dina vägar

Bröder, låt oss därför utforska våra vägar. Låt oss också ta reda på vilka som är demonernas, de saliga andarnas och Herrens vägar. Sanningen att säga överstiger detta min förmåga, men ni får hjälpa mig genom era böner, så att Gud öppnar sitt vetandes skatt, och min muns frivilliga offer behagar honom (Ps 119: 108).
Människobarnens vägar består av trångmål och begär (jfr Jer 32:19). Båda leder oss och för oss med sig, även om vi tycks vara mer tvingade av trångmål och lockade av begär.
Trångmålen tycks vara särskilt relaterade till kroppen. De är inte enkla, utan innebär många omvägar som vållar många skador. Däremot erbjuder de få, om ens några, fördelar. Finns det någon människa som inte vet att det är olika trångmål som styr människan? Och vem kan förklara denna olikhet? Vi lär oss genom erfarenhet, och vi blir insiktsfulla genom lidande. Var och en upptäcker, när han behöver ropa till Herren (jfr Ps 3:5), inte för att säga ”befria mig från mitt trångmål”, utan ”mina trångmål” (Ps 25:17).
Om man inte slår dövörat till den vises undervisning, vill man bli befriad inte bara från trångmålens väg utan även begärets. Vad säger han då? Följ inte dina begärelser, och han fortsätter: utan hejda dina lustar (Syr 18:30). Ty av dessa två onda ting är det långt bättre att påverkas av trångmål än av begär. Det första är mångfaldigt, men det andra kan mångfaldiga sig gränslöst på alla möjliga sätt. Begäret har sina rötter i hjärtat. Det omfattar så mycket mer, eftersom själen är mer än kroppen (jfr Matt 6.25). Människan tycker att dessa två vägar är goda, men till slut sjunker de bara i helvetets djup (jfr Ords 16:25).
Om du har funnit människans vägar, undersök då om det inte är sagt om dem: På deras vägar finns bara bedrövelse och olycka (Ps 14:3 Vulg) Ja, bedrövelse i trångmål och olycka i begär. Varför för begär med sig olycka och inte lycka, vilket man skulle kunna tro? Vad sker, om den eftertraktade lyckan verkar le mot någon i form av ett överflöd av jordiska ägodelar? En sådan människa blir ännu olyckligare, när hon med än större lidelse lyckligt omfamnar sin olycka, så att hon drunknar i den och förtärs av den.
Vilket elände för de människobarn som är invaggade i denna falska och bedrägliga lycka. Vilket elände för den människa som påstår: Jag är rik och saknar ingenting, och inte är medveten om att hon är fattig och naken, eländig och ömkansvärd (Upp 3:17). Trångmål kommer i själva verket från kroppens svaghet, och begär från hjärtats svält och glömska. Om själen går och tigger ute, beror det på att den har glömt att äta sitt bröd (jfr Ps 102:5). Om den längtar mycket efter jordiska ting, beror det på att den tänker mycket lite på himmelska.