Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

21 april 2006

Qui Habitat, tionde predikan över vers 10 (6)

Inget ont skall drabba dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda

Bröder, vad håller vi på med? Jag måste nog räkna med förebråelser. Ty vår och er gemensamma store abbot har som bekant bestämt att vi så här dags inte skall lyssna till predikningar, utan arbeta med våra händer. Men jag tror att han lätt förlåter oss, särskilt som han inte har glömt hur broder Romanus som betjänade honom, fromt lurade honom i tre års tid när han levde i en grotta. Vi läser att Romanus i all fromhet stal några timmars uppmärksamhet från sin abbot, Benedikt, när han vissa dagar kom med bröd till honom, vilket denne hade kunnat undvara.
För egen del tvekar jag inte att ge många av er mycket annat andligt som förnöjer er. Och själv avstår jag inte från det som jag delar med mig av till er. Tvärtom, ja med större garanti, avnjuter jag bättre tillsammans med er allt det som Herren ger. Denna föda blir inte mindre av att delas ut, utan blir mer i den utsträckning man betjänar sig av den.
Men när jag någon gång talar till er vid tillfällen som är ovanliga för vår orden, handlar vi inte självsvåldigt, utan enligt våra vördade bröders och abbotskollegors vilja som ålägger oss att göra det, även om de själva absolut inte tillåter sig det. De vet nämligen att jag har ett annat skäl för detta och ett personligt behov. Jag skulle inte tala till er nu, om jag kunde arbeta tillsammans med er. Ett sådant ord skulle kanske för er vara mer verkningsfullt, i varje fall skulle det vara mer tillfredsställande för mitt samvete. Men detta är mig inte givet på grund av mina synder som har försatt mig i detta tillstånd. Ni vet hur betungande mina många fysiska krämpor är, och hur lite tid jag förfogar över. Måtte även jag finna en plats i Guds rike, även som en av de minsta, trots att jag inte själv gör det som jag predikar för andra (jfr Matt 23:2).