Qui Habitat, tionde predikan över vers 10 (5)

Inget ont skall drabba dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda

Man kan konstatera att synden inte bara bor i en del människor, utan att den så till den grad styr dem (jfr Rom 5: 21), att den inte verkar kunna komma dem närmare eller längre in i dem, utom möjligtvis när den dominerar på ett sådant sätt att det inte längre finns någon som helst möjlighet att undkomma. Det finns andra människor hos vilka synden förblir, men utan att ha överhand och behärska dem. Den verkar vara uppryckt men ännu inte fördriven, nedkastad men inte bortkastad.
Så var det säkerligen inte från början (jfr Matt 19:8) med våra första förfäder, innan de överträdde förbudet. Synden härskade inte och fanns inte ens. Men redan då verkar den ha hållit sig i närheten, ty den trängde snabbt in i dem. Hotade inte Gud dem med syndastraff? Den lurade vid dörren (jfr 1 Mos 4:7) och hade ännu inte trängt in i deras kroppar, när Gud sade till dem: När ni äter av kunskapens träd, skall ni döden dö (1 Mos 2:17).
Men salig är vår väntan, saligt är vårt hopp, ty uppståndelsen kommer att bli mycket härligare, än vad människans situation var från början så att ingen skuld, inget straff, inget ont och ingen plåga skall råda eller bo i oss. Det kommer att vara omöjligt för dem att bo i eller styra vår själ och kropp. Inget ont skall drabba dig, står det i psalmen, och ingen plåga skall nalkas din hydda. Ingenting kommer att vara så avlägset, som det som inte längre kan vara närvarande.