Qui Habitat, tionde predikan över vers 10 (2)

Inget ont skall drabba dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda

I den vers av psalm 91 som vi i dag har uppgift att kommentera finns en princip som motsvarar en annan som vi inledningsvis nämnde: Inget ont skall drabba dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda (Ps 91:10). Denna vers förefaller mig mycket lätt att förstå, och en del av er har kanske redan gjort det. Ty ni är inte så obegåvade eller saknar andlig kunskap att ni inte kan skilja mellan er själva och era hyddor, liksom mellan det onda och det som författaren kallar plåga. Ni har säkert hört aposteln säga efter att ha utkämpat den goda kampen (2 Tim 4:7) att han snart måste lämna sitt tält (2 Pet 1:14). Men varför erinra om dessa apostelns ord? Kan en soldat vara okunnig om sitt tält, och skall man lära honom det utifrån exempel som lånats från annat håll?
Vi kan se att en del människor har bytt ut sitt tält mot en bostad i mycket skamlig fångenskap. Detta har de gjort, inte för att de vill leva ett soldatliv, utan ett ovärdigt liv i träldom. Dessutom - och det är verkligen löjligt - gör de fel och blir så glömska eller andligt galna att de inte tycks bry sig om någonting annat än sitt yttre tält. De är inte bara fullständigt okunniga om Gud (jfr 1 Kor 15:34), utan även om sig själva. De är döda i hjärtat (jfr Ps 31: 13 Vulg) och koncentrerar all omsorg till det kroppsliga och är inte uppmärksamma på någonting annat än tältet, som om de trodde att det aldrig skulle falla ihop? Men med nödvändighet faller det samman, och det sker inom kort. Underskattar de inte sig själva, när de ägnar sig så mycket åt det kroppsliga? Man kan tro att de inte uppfattar sig själva som annat än kropp. Har de inte fått sin själ i onödan (jfr Ps 24:4 Vulg)? De ger intryck av att vara fullständigt okunniga om den?
Och om du skiljer ädel metall från slagget, så skall du få tjäna mig som mun (Jer 15:19), säger Herren. Det betyder att om du klokt skiljer mellan din yttre och inre varelse, behöver du inte vara rädd för någon plåga för din hydda eller något ont för egen del, varom det sägs: Vänd dig bort från det som är ont, och gör det goda (Ps 37:27). Detta onda berövar själen dess själ och skapar ett avstånd mellan dig och Gud. När detta onda råder som en kropp utan själ, är själen utan Gud, och den är verkligen död i sig själv (Jak 2:17), likt de människor om vilka aposteln sade att de lever i världen utan Gud (Ef 2:12).